Anders Ågren är hur kul som helst

Jag har en kompis i Sandviken som heter Anders Ågren. Vi sjöng i samma kör för tjugofem år sedan. Han är hur rolig som helst. Han får mig att skratta på Facebook med kommentarer som:

- Äntligen störtsnöar det i Sandviken

- Anders Ågren vill inte veta när folk ska gå och träna, eller har kört ett yogapass, eller har joggat runt jorden, Anders vill veta när folk har slöat och fikat, precis som han gjort. (Jag håller mig i form, rund är ju också en form….)

Sedan har han lyckats hitta en helt fantastisk bild. Fotograf okänd, men visst blir man lycklig av den.

Sedan ytterligare lite humor:

Slående likhet?

För er som inte är vän med Anders på FB får hålla tillgodo med hans blogg som finns på: http://blogg.ficklampan.se/

Man kan också lyssna på Kråkan i Mamma Mu. Anders gör kråkans röst.

En IT-arkitekts perspektiv

Nej, det här är ingen företagsblogg om datateknik, inte heller en reklamblogg för det bolag som jag arbetar på! Det är en personlig blogg om allt som intresserar mig. Jag ogillar den bild som finns av de som arbetar med IT och tänker försöka visa att man inte alls är en nörd som bara håller på med en sak bara för att man arbetar med IT.

Ungefär en tredjedel av mig är mitt intresse för teknik och systemarkitektur och minst en tredjedel av inläggen kommer att vara inom mitt professionella område. Mitt område är faktiskt intressant och handlar mycket om människor och teambuilding, även om datatekniken är grunden i de projekt som jag är engagerad i professionellt.

Jag blev inspirerad till att starta bloggen av Karolina Lassbo (glamourprinssessan). Hon höll ett bra föredrag om bloggandet på en konferens. Tänk bara att som jag får betalt för att träffa och lyssna på Karolina på en konferens. Jag tjänade nog mer den timmen jag lyssnade på henne än vad Karolina gjorde. Det är inte rättvist egentligen.

En tredjedel av mig är mitt intresse för människor, psykologi och ”mjuka sidor”. Det är svårt med det ingår i arkitektrollen och IASA, en branschorganisation, kallar området ”Human Dynamics”.

Jag har lärt mig en del inom området genom att gå kurser, dels genom coachingutbildning och praktik och dels genom att jag utbildat mig till certifierad Scrum Master och praktiserat detta. Människor är intressanta. När jag i ett samtal kommer fram till orden, bakom orden, och man får tala om det som verkligen berör människor på djupet.

Vi svenskar undviker verklig närhet, enligt Fredrik Lindströms program, så ur den aspekten känner jag mig osvensk. Jag vill ha en annan ordning.

Anledningen till att Malena Ernman vann melodifestivalen 2009

 

Malena Ernman har vunnit melodifestivalen 2009. Helt otroligt. Den här gången kan man verkligen säga att en värdig vinnare vann! Malena Ernman är verkligen värdig vinnare, både i sig själv som person och som sångare.

Malena Ernman är en riktigt intressant kvinna med ett stort hjärta. För henne är det naturligt och självklart att ge stöd och att uppmuntra sina medmänniskor, och i hennes fall genom att säga att man är snygg eller när hon säger som det naturligaste i världen att hon gillar den man är, eller berömmer för att man sjunger bra eller så uppmärksammar hon något annat som hon sett.

Jag känner Malena sedan hon var 7 år i Sandviken. Hon sjöng då i barnkören och jag i ungdomskören i Sandvikens kyrka. Malena var en av flera duktiga solister i kören. Hon var yngst och väldigt duktig. De andra solisterna var också lika bra. Fast på en punkt skiljde Malena sig från de andra. Hon var nämligen den som gav de andra i kören mest stöd. Mellan de andra solisterna var det stor konkurrens, men det påverkade tydligen inte Malena alls och det berodde inte på att Malena var inte så mycket bättre än de andra, och flera av dem har sedan blivit solister fast inte lika kända.

Jag är en vanlig bas i körsammanhang. Jag sjunger skapligt. Den människa som utan tvekan gett mig mest ”cred” för min sångröst är Malena. Varför hon gjorde det? Ingen aning. Kanske visste hon då att jag nästan 30 år senare skulle sitta i soffan och för första gången i mitt liv rösta med mobiltelefonen. Det blev väl totalt 7 röster på Malena för min del. 

Jag tror att det finns tusentals sångare och andra människor som hon träffat senare som på samma sätt blivit sedda av Malena. Jag tror att nästan hela musikhögskolan som gick samtidigt som Malena då i början av 90-talet nu har röstat på henne. Min och Malenas relation tog väl slut när hon var femton och flyttade till Västerås, efter det har jag bara hälsat på och varje gång kramat Malena några få gånger och inte sagt mer än några meningar med henne de gånger vi stött ihop. Senast vi sågs var i Sandvikens kyrka för något år sedan då hon sjöng det här Ur Ellingtons Sacred Consert

Jag är nog Malenas äldsta fans,  förutom hennes egen mor Eva. Jag gillar Malena och har gjort det oavbrutet sedan hon var 9 år och jag var 15 år. Då skämdes jag lite för att jag var så förtjust i henne. Hon var ju en liten tjej. Nästa gång jag ser henne skall jag nog berätta det  för henne också. Eller förresten hon klarar sig utan. Det finns säkert tusentals män och kvinnor som gillar henne på liknande sätt. Jag lovar att de alla röstade på Malena som person. Därför anser jag att Malena Ernman är en värdig vinnare av melodifestivalen. Om man bara ser till musiken skulle jag själv nog ha valt ”Snälla, snälla” eller nån annan låt. Jag gillar också faktiskt Caroline af Ugglas. Jag gillar att hon vågar vara sig själv och vågar vara annorlunda, men det är ju många som har svårt för Caroline. Jag tror det betydde säkert minst 3 500 rösters skillnad eller hur många röster som det var i skillnad.

Därför vann Malena Ernman melodifestivalen 2009.

Om du vill testa min teori om Malena så var i fortsättningen uppmärksam på hur Malena hela tiden berömmer och ger stöd till alla andra artister. Jag tror att alla hon träffar på i Moskva kommer att få del av hennes värme som hon frikostigt ger till sina medmänniskor.  Kolla bara in tidningarna skrev dagarna före melodifestivalen om vad Malena säger om sina konkurrenter. Malenas sätt är verkligen ett föredöme för mig.

Lycka till i Moskva! Hoppas att du vinner där också.

Vad förväntas en certifierad arkitekt kunna?

Jag är certifierad arkitekt. Min certifiering heter ”Certifierad Microsoft .NET-arkitekt av Microsoft Sverige och Sundblad&Sundblad”. I praktiken innebar det utbildning och certifiering hos Sundblad&Sundblad under 4 ggr 3 dagar, tillsammans 12 dar.  Den kanske största behållningen av kursen var diskussionerna med kursledningen och de andra kursdeltagarna. Nästan alla var erfarna utvecklare, en del var konsulter, andra anställda på stora företags IT-avdelningar. Tyngdpunkten låg på att förstå verksamhetens krav och hur de skall överföras till lösningar. För att riktigt kunna ta till sig utbildningen anser jag att man måste ha gått och funderat på verksamhetsprocesser och problem kring dessa och hur de borde lösas i tio år. Så var det nog inte för alla. Sedan var det väldigt mycket om SOA. Så mycket att jag två år senare fortfarande känner att de allra flesta inom IT-branschen som helhet inte fått de insikter som jag fick på kursen. Det är inte vanligt med så bra kurser.

Utbildningen utvärderades av Microsoft Learning i Redmond och de fann att materialet och effekterna på deltagarna var mycket goda. Därför har man köpt ut utbildningssmaterialet och skall genomföra utbildningen on-line webbaserat över hela världen tillsammans med Sten och Per Sundblad.

Microsoft tog för några år sedan fram ett certifieringsprogram för arkitekter som är mycket exklusivt och dyrt. Målgruppsmässigt är det avsett för kanske 5-10 personer totalt i Sverige. Kraven är tydligen extremt höga men områdesindelningen av vad man skall kunna är intressant.

Lösningsarkitekter(Solution architects) förväntas ha goda kunskaper inom följande områden:

• Ledarskap
• Kommunikation
• Organisationslära
• Strategi
• Arbetssätt och taktik (innefattar kravhantering, modellering, informationsmodellering, stödja teknisk projektledning, metodkunskap, förståelse för driftsättningsstrategier och begrepp som SLA och ITIL)
• Teknisk bredd
• Tekniskt djup

Även om jag inte alls tillhör de fem svenskar som skall prova att certifiera mig enligt det programmet anser jag att områdena väl beskriver vad som krävs av en arkitekt. Det är en bred roll. Många av områdena är mjuka områden som ledarskap och förmåga att hantera konflikter. Det är också tydligt att det inte är teknisk projektledning, utan man skall ge bidrag till de som arbetar med teknisk projektledning. Teknisk projektledning är en egen specialitet även om kunskapskraven är ganska lika.

Läs mer vad varje område innehåller och om Microsofts certifieringsprogram för arkitekter här

Man verkar inte behöva kunna något om Agile eller Lean Software Development. Det är en brist i deras program.

Arkitektrollen ifrågasätts

Det pågår en debatt om arkitektrollen och försöken att definiera rollen. Den angrips från Agile-förespråkare som  som i detta ett inlägg kallat Skolan för arkitektur

Utdrag: Jag är övertygad om att det finns många som kallar sig
arkitekter som i själva verket fungerar som arkitekturcoacher, speciellt
bland personer som omfattar agila värderingar; som skapar god matjord
för det samarbete som vi så förtvivlat behöver för lyckade
projektresultat. Men den stora arkitektmassan kommer att titulera sig
“certifierad arkitekt” och tyvärr tolka detta som ett mandat att fungera
som expert och av andra kräva att behandlas som en sådan…

Mina reflektioner:

1. Arkitekten som expert
Jag håller helt med om mycket. En arkitekt som med hög svansföring skall ta alla beslut rörande arkitektur är helt fel för projektet. Det blir snarare ett hinder. Däremot om utvecklarna delat upp sig i två läger och tycker olika, då tycker jag att arkitekten kan vara med och lösa upp knuten och i några fall bestämma vilken väg man skall välja bland de två. I din coachroll så saknar jag just denna aspekt; att ytterst vara ansvarig för besluten. Jag anser att arkitektrollen skall vara delegerande/stödjande för de som arbetar som lösningsarkitekter.

2. Perspektivet är alltför begränsat till utvecklingsprojekt
Problemen som jag ser i branschen finns inte alltid inne i ett utvecklingsprojekt. Arkitektrollen är större än bara ett visst utvecklingsprojekt. Om jag granskar min erfarenhet så är vanligt att de verkliga hindren för att få ett gott resultat ligger utanför själva utvecklingsprojektet.

I övrigt tycker jag att det är synd att vissa arbetsuppgifter skulle uppfattas som “finare” än andra. Det tycker inte jag. Alla är lika viktiga. Vi är alla ömsesidigt beroende av varandra. Däremot tycker jag att vissa frågor intresserar mig och har alltid intresserat mig. Jag märker också att jag är bättre på dem än många andra, men även här har jag också föredömen/mentorer som är bättre och som jag lär mig av. Sedan att dessa uppgifter är “högre” upp i värdekedjan är bara ett lyckligt sammanträffande för mig.

Jag satsar numera på arkitektrollen med inriktning på VA(verksamhetsarkitektur) och tjänstebaserad arkitektur(SOA). Därutöver vill jag speciellt ägna mig åt frågor som kallas “Human Dynamics” inom IASA och jag hoppas att jag kan bli respekterad för det valet på samma sätt som jag respekterar andra som gjort andra val.

Har du i din roll problem med att respektera det?

Företagskultur för ömsesidigt lärande

Denna tabell är hämtad från ett föredrag om facilitering av Frank Stenman, Lorensbergs organisationskonsulter. Det är viktiga värderingar för lärande organisationer som vill stödja samarbete mellan olika människor, roller och grupper. De stöder också mångfald. Det kan verka förvillande enkelt och självklart, men att verkligen leva efter dem i hela organisationen är svårt, ibland nästan omöjligt. Om man lyckas leva efter dem alla har man fått en företagskultur som stöder ömsesidigt lärande.

Tyvärr finns många exempel på motsatsen. De som sticker ut hakan och säger som det är blir ifrågasatta av gruppen. Man uppmanar ibland nya kollegor att ”hålla låg profil” för att de skall  fungera i denna typ av organisationer. Man säger sig leva efter dessa värderingar, men gör det inte i praktiken. Dessa organisationer går miste om intäkter och möjligheter som hade kommit fram om större öppenhet och fler personer hade fått möjlighet att lämna sina bidrag.

Frågan är också vad man skall göra om man upplever att man arbetar i en organisation som präglas av andra grundvärderingar. Skall man byta organisation? Skall man stanna och utmana och ifrågasätta det man tycker är fel? Visst skall man försöka förändra genom strida för sina åsikter, men jag vet också att det inte är en lätt fråga. Ibland vore det kanske skönare om man inte såg bristerna i organisationens företagskultur. Det är intressant att denna typ av kunskap, dvs organisationslära ingår i kraven på arkitekter enligt Microsoft. Organisationslära ingår som en viktig del i deras certifieringsprogram för arkitekter.

Läs mer om lärande i organisationer:
http://www.scu.edu.au/schools/gcm/ar/arp/argyris2.html

Elit?

Ordet elit har en negativ klang i Sverige idag. I ord som elitistisk menar man en elit som sitter på sina höga hästar och avskärmar sig från oss andra. Det är ett farligt beteende.

Jag vill här istället skriva om den positiva betydelsen i ordet elit. Jag tror att det är viktigt att inse att flera av oss, inom sin specialitet, tillhör de mest kunniga inom sitt område och att de därmed tillhör eliten inom sitt område. Om vi definierar eliten som en 1% av populationen i Sverige/världen. Jag menar att det finns ett ansvar för eliten att vidareutveckla sitt område tillsammans med andra för att bygga en bättre värld i framtiden.

Jag är exempelvis väldigt tacksam för att de 1% av svenskarna som kan mest om cancer arbetar tillsammans för att ännu bättre ta hand om cancersjuka och i allt högre grad bota cancer. Någon i min familj eller någon av mina vänner, kanske jag, hamnar säkert i deras vård. Vi bör ge den eliten rimliga villkor för att arbeta tillsammans och utveckla kunskapen inom sitt område.

Vilken elit tillhör då jag? Kanske ingen, men om jag skulle utbilda mig och skaffa erfarenhet inom något, vilken elit vill jag då tillhöra? Den frågan kanske man bör ställa sig. Hur kan jag arbeta tillsammans med andra för att förbättra världen? Kan man göra det inom mitt område? Kan man bygga en bättre framtid genom att arbeta inom området datateknik?

Jag började blogga efter ett inspirerande möte med, ett föredrag och senare ett inlägg av Karolina Lassbo på en konferens. I texten på hennes bloggpost följande dag stog det att ”Karolina höll föredrag för Sveriges datateknikelit”. Jag minns min förvåning och att jag tänkte ”Är vi en elit? Tillhör jag den?”. Senare funderade jag över vad det innebär för ansvar att tillhöra datateknikeliten och därför har jag skrivit denna text.

Folksonomi

På sikt kommer också kontrollen över informationen blir förskjuten från avsändaren på företaget/organisationen över till gruppen som tidigare bara var mottagare av information. Man kan se det redan på exempelvis Amazon.com där bokrecensionerna, eller ”de som köpte denna bok köpte också denna bok” påverkar köpbeteendet, ibland mer än vad professionella bokrecensioner i tidningar gör. Ett begrepp på engelska som används för detta ”folkets” åsikt eller rangordning av ”bästa bok” är ”folksonomi”(jmf ”taxonomi”, vilket är expertens klassifikation). Det finns undersökningar som visar att trovärdigheten hos allmänheten är högre för ”folksonomi” än för expertråd i Amerika eftersom allmänheten misstror experterna för att vara köpta.

97 saker en arkitekt skall känna till

Thoughtworks och andra har skapat en lista på 97 saker en arkitekt skall kunna för att göra ett riktigt bra jobb. Jag gillar den. Läs mer>>