Caprice med OD. Det är faktiskt ett måste i Uppsalas kulturliv. Årets upplaga – med klarinettisten Martin Fröst och cellisten/kompositören Svante Henrysson var helt enkelt fantastiskt BRA!
Jag njöt.
Martin kan också spexa. Här spelar han Humlans flykt tillsammans med min körkompis Malena Ernman.
Hela konsert var en kombination av högklassig sång och bra spex.
Denna vecka satt jag med i en debatt, en frukostpanel kring ämnet ”Agile vs Architecture” tillsammans med några av de mest kunniga på området i Stockholm: Peter Tallungs, Henrik Kniberg, Joakim Holm, Lennart Eriksson, Tomas Karlsson och Martin Völker på inbjudan av IASA, AgileSweden och DSDM. Moderator var Daniel Akenine, Microsoft, ordf i IASA. Han har skrivit om det på sin blog. Man kan även lyssna till debatten på mp3.
Det blev nästan ingen debatt. Alla var i stort sett eniga och i praktiken förespråkare för agilt arbetssätt i team. Alla menade att agilt arbetssätt inom systemutveckling förutsätter en arkitektur. Det som skiljer är vilket problem man sitter i dagligen och därmed fokuserar på att lösa. För en del räcker det med en skiss. För andra krävs det mycket arbete för att ta fram olika modeller som tillsammans utgör en arkitektur.
Lennart Eriksson arbetar med hälsovårdsfrågor på EU-nivå. Joakim Holm arbetar på en stor bank med att utveckla arbetssättet och införa teamarbete för att leverera bättre systemlösningar med högre kvalitet. Peter Tallungs(på bild till höger) vill samordna alla projekt och initiativ på ett kortföretag för att på sikt få fram bättre beslutsstöd. För lösningsarkitektur räcker det ibland med en skiss på en gemensam tavla. På EU-nivå krävs det många månaders eller års arbete för att förändra det gemensamma regelverket och arkitekturen så att lösningarna kan fungera tillsammans i många länder. På kortföretaget är de existerande lösningarna så komplicerade och sambanden med externa partners i nätverket så omfattande att det krävs modellframtagning i månader för att överhuvudtaget förstå och kunna få fram goda arkitektur-modeller.
Det finns också många dåliga exempel. Det är ett problem. Arkitekter som inte bidrar med nytta utan bara hindrar. Agila team som inte vill se helheten utan bara levererar kortsiktiga lösningar som inte förstått den bakomliggande innebörden av det agila manifestet. Vi kan inte låta de dåliga exemplen och avarterna hindra utvecklingen mot den enda möjliga lösningen nämligen en framtid där både arkitektur och agilt arbetssätt kombineras.
Arkitekterna av de gamla skrået kan lära mycket från den agila kulturen och principerna. Agilt arbetande utvecklare kan lära sig av arkitekternas fokus på helheten och lära sig att förstå arkitekternas modeller och se dem som krav. Inte som krav som är skrivna i sten utan krav som i dialog kan modifieras i processen för att realisera visionen.
Jag intresserar mig mest för arkitekturfrågor på medelstora företag/koncerner. Hur skall man undvika att projektens resultat leder till suboptimering på helhetsnivå? Det blir lätt flera nya databaser och flera nya applikationer för varje nytt projekt. Även om applikationen/standardsystemet fungerar bra enskilt så blir det problem eftersom antalet databaser och applikationer ökar hela tiden. Återanvändningen av information är ofta liten. Dubbellagringen är enorm. Allt detta skall sedan underhållas till höga kostnader. Ofta får användarna sitta emellan och lov att själv uppdatera i många system till höga kostnader. Integration används ibland som lösning men kostnaderna skenar och flexibiliteten blir låg. Det säger sig självt att det blir kostsamt, till slut även för kunderna eller ägarna.
Det krävs stora krafter och starkt ledarskap för att styra och hålla emot en sådan utveckling. Projektkulturen är i sin natur kortsiktig. De agilt arbetande projekten likaså, men det finns erfarenheter också där man lyckas inom några företag. De är ofta vinnare i en global konkurrens där IT-system är ”verksamheten”. Verksamhetsarkitektur(VA) eller Business Architecture(BA) är initiativ för att få kontroll och förståelse för helhetsperspektivet.
Beslutsfattarna får med VA/BA bättre underlag och därmed blir det bättre beslut med högre kvalitet. I Scrum kan produktägaren eller rättare sagt hans produktägarteam använda VA/BA-modeller för att både styra och kommunicera med teamet av utvecklare.
Jag arbetar med att utveckla och paketera en ny modifierad produktägarroll tillsammans med många i AgileSweden-nätverket och kombinera det bästa ur agilt arbetssätt och arkitektur. Du är välkommen att vara med och bidra om du är intresserad.
Efter segern i Volvo Ocean Race 2009
Igår lyssnade jag till Carl-Henrik Svanberg, världens bäste seglar Torben Grael, vinst i Volvo Ocean Race+ 5 guldmedaljer tidigare i OS samt den gladaste prick som finns i Sverige just nu nämligen kaptenen på Ericsson 3, Mange Olsson, som sa ”Livet är allt bra ballt nu!” och skrattade och så tittade han på Carl-Henrik Svanberg som just den här dagen inför över två tusen Ericsson-anställda och tre tusen andra åskadare hade rollen som enbart intervjuare.
Det säger en hel del om Svanbergs storhet att han tar den rollen, tycker jag.
Det man talade om i över flera minuter var ledarskap. Torben styr sin båt utan att säga ett enda ord. Han vill att alla skall vara alerta och uppmärksamma när han agerar. Torben menar att när det blir stressigt hinner man inte skrika order. Carl-Henrik berättade sedan om sin upplevelse av att styra Ericsson 4. Han bara girade och alla seglarna agerade professionellt på hans girande än hit, än dit. Mange sa senare att han och hans team skulle vinna resten av deltävlingarna för ”hans gäng är så djävla bra team” och spred en glädje och entusiasm till publiken som bara han kan göra. Kul att ha sin peak som seglare vid strax över 60 års ålder och sen sa han rakt ut till Carl-Henrik Svanberg; ”Livet är allt bra ballt nu!” och publiken skrattade och jublade.
Jag tänkte på allt det glada och på att de lyckats med sina mål. Jag tänkte också på hur det kan kännas tomt på insidan när man är framme vid sina mål, om man inte hittar nya mål vill säga. Jag tänkte också på att jag sa till en vän jag mötte att jag faktiskt är lyckligare än Mange fast jag inte seglat som han utan gått en kurs i personlig utveckling.
Läste en spännande artikel i DN idag om den nya filmen Brüno och om en kommande svensk stjärna, Gustaf Hammersten.
Jag gillar Sacha Baron Cohens filmer och skrattade mycket åt de exempel som beskrivs i artikeln. Är inte detta ett nytt slags humor? Ja, är Cohens koncept i själva verket inte framtiden? Jag tror det.
Gustaf är också intressant. En svensk man som överraskar Cohen(och Hollywood) när han säger att han måste lämna Cohen för att åka tillbaka till en föreställning på Stadsteatern i Stockholm. Gissar att det tyder på att Gustaf är en mogen man och att han också inte riktigt förstår på djupet hur stor stjärna han kommer att bli i hela världen. Eller kanske inte. Det beror på hur sympatisk Gustafs roll är i filmen…
Eller vad tror ni?
Gustaf Hammersten
Det finns bara två typer av konjunktur, högkonjunktur och ny-konjunktur. Så tycker en entreprenörssjäl som jag. Lågkonjunktur och den världssynen som det förmedlar är bara för ”loosers”. Idag fick jag ett härligt tecken på detta via min mejl/Facebook.
Ivan Daza skickade ett meddelande till medlemmarna i E N T R E P R E N E U R S of S W E D E N.
——————–
Ämne: Imorgon torsdag en oväntad mediaimpact för lilla oss.
För några veckor sen var arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin på besök på Blatteförmedlingen. Han fick höra hur vi kan fixa 50 000 jobb och om entreprenörshandboken där vi intervjuat 30 av landets främsta blatteentreprenörer.
Imorgon torsdag är Ivan med i Draknästet och presenterar en global miljöskola med namn Planet Institute. Direkt efter är jag med i SVT Debatt om den skenande arbetslösheten bland ungdomar. Där kommer motmedel och lösningar presenteras.
Ha en skön vardagskväll och kom ihåg – Livet blir exakt vad du gör det till.
——————–
Härlig slutkläm, eller hur!
Jag är jätteskeptisk till politik som den funkar i Sverige idag. Vadå folkdemokrati? Det här vi har i Sverige? Puh – inte demokrati alls bara en massa partiapparater och byråkrati. Vilket parti har gått ut i programmet med åsikten att ”vi skall rusta ner skolan!” ändå är det det som skett. Jag har inte träffat en enda människa som haft den åsikten. I praktiken verkar det inte vara mycket foldemokrati för mig i alla fall.
Jag är väldigt intresserad egentligen, men jag kan inte välja parti. Det finns inget parti som representerar mina åsikter. Inget parti där jag känner igen mig. Jag är kristen och social-liberal. Jag vill att man skall ge tillbaka ansvaret till individen och jag vill att vi skall ta hand om de sjuka och svaga. Jag blir upprörd när jag läser Gustaf Fridolins bok om hur vi rustat ner skolan på 90-talet och hur det lett till en mycket större andel förtidsjuksskrivna bland 80-talisterna än tidigare åldersgrupper några år senare. Illa.
Jag tänkte engagera mig i Libertas. De kanske kan bli något. Jag är medvetet naiv. Jag vill så gärna att det skall finnas ett bättre alternativ än de nuvarande. Jag tror på europatanken. Jag tror på uppror mot den maktmaskin som EU är. Marita Ulvskog säger att Libertas irländske partiledare står för de katolska idéerna. Det är inte så konstigt när man är irländare och det skrämmer inte mig. Det lockar mig snarare. Jag är också väldigt kritisk mot den nuvarande påven, även påven och hans gäng är en maktelit som likt EU försöker styra folket. Påvens negativa påverkan på världen är värre än EU eftersom han är kristen, men jag har också själv sett mycket riktigt bra som katolska kyrkan inne vid Kungsan och på hospicet Maria Regina här i Nacka. Där finns det mycket liv och en fantastisk människosyn. Deras praktik skulle kunna lära världen och Sverige mycket idag. Ändå tror jag att det är fel att låta katolska kyrkan påverka politiken. Om Libertas ligger för nära katolska kyrkan kommer jag att sluta stödja dem. Jag får undersöka saken.
Libertas skriver i sin blogg om EU:s arbetsgrupper:
Om man säger såhär, arbetsgrupper inom EU hemliga som offentliga har en tendens att ha skeva representationer, t.ex. den rådgivande kommittén för Tobak, representerat finns följaktligen, 12 från tobaksproducenter, 6 från tobaksindustrin, 6 från försäljningsorganisationer, 1 från konsumenter samt 1 från löntagare. Något som saknas? Från hälsoorganisationer/institutioner finns alltså 0 personer representerade. Att det sen är dessa personer som plockar ihop förslag till lagar som de fint petar in i EU systemet som på andra sidan kommer ut som EU:s egna färdiga regleringar och lagar är den kalla sanningen. Så säga vad man vill om att “civil society” ska representeras i det här nya organet men jag tvivlar starkt på att de som kommer representeras kommer vara en bred och representativ grupp.
Det känner jag att vi måste bekämpa. Stöd Libertas du också. Jag har satt in pengar. I mitt fall 1 euro(Obama klarade sig bra på många sådana små bidrag). Stöd Libertas genom att gå ut och rösta! Det tänker jag göra.
Och jag hoppas att jag inte satsar fel. Om det visar sig vara fel val så får jag göra en pudel här på bloggen, men den risken får jag ta. Något måste göras.
Nej, det här är ingen företagsblogg om datateknik, inte heller en reklamblogg för det bolag som jag arbetar på! Det är en personlig blogg om allt som intresserar mig. Jag ogillar den bild som finns av de som arbetar med IT och tänker försöka visa att man inte alls är en nörd som bara håller på med en sak bara för att man arbetar med IT.
Ungefär en tredjedel av mig är mitt intresse för teknik och systemarkitektur och minst en tredjedel av inläggen kommer att vara inom mitt professionella område. Mitt område är faktiskt intressant och handlar mycket om människor och teambuilding, även om datatekniken är grunden i de projekt som jag är engagerad i professionellt.
Jag blev inspirerad till att starta bloggen av Karolina Lassbo (glamourprinssessan). Hon höll ett bra föredrag om bloggandet på en konferens. Tänk bara att som jag får betalt för att träffa och lyssna på Karolina på en konferens. Jag tjänade nog mer den timmen jag lyssnade på henne än vad Karolina gjorde. Det är inte rättvist egentligen.
En tredjedel av mig är mitt intresse för människor, psykologi och ”mjuka sidor”. Det är svårt med det ingår i arkitektrollen och IASA, en branschorganisation, kallar området ”Human Dynamics”.
Jag har lärt mig en del inom området genom att gå kurser, dels genom coachingutbildning och praktik och dels genom att jag utbildat mig till certifierad Scrum Master och praktiserat detta. Människor är intressanta. När jag i ett samtal kommer fram till orden, bakom orden, och man får tala om det som verkligen berör människor på djupet.
Vi svenskar undviker verklig närhet, enligt Fredrik Lindströms program, så ur den aspekten känner jag mig osvensk. Jag vill ha en annan ordning.
Malena Ernman har vunnit melodifestivalen 2009. Helt otroligt. Den här gången kan man verkligen säga att en värdig vinnare vann! Malena Ernman är verkligen värdig vinnare, både i sig själv som person och som sångare.
Malena Ernman är en riktigt intressant kvinna med ett stort hjärta. För henne är det naturligt och självklart att ge stöd och att uppmuntra sina medmänniskor, och i hennes fall genom att säga att man är snygg eller när hon säger som det naturligaste i världen att hon gillar den man är, eller berömmer för att man sjunger bra eller så uppmärksammar hon något annat som hon sett.
Jag känner Malena sedan hon var 7 år i Sandviken. Hon sjöng då i barnkören och jag i ungdomskören i Sandvikens kyrka. Malena var en av flera duktiga solister i kören. Hon var yngst och väldigt duktig. De andra solisterna var också lika bra. Fast på en punkt skiljde Malena sig från de andra. Hon var nämligen den som gav de andra i kören mest stöd. Mellan de andra solisterna var det stor konkurrens, men det påverkade tydligen inte Malena alls och det berodde inte på att Malena var inte så mycket bättre än de andra, och flera av dem har sedan blivit solister fast inte lika kända.
Jag är en vanlig bas i körsammanhang. Jag sjunger skapligt. Den människa som utan tvekan gett mig mest ”cred” för min sångröst är Malena. Varför hon gjorde det? Ingen aning. Kanske visste hon då att jag nästan 30 år senare skulle sitta i soffan och för första gången i mitt liv rösta med mobiltelefonen. Det blev väl totalt 7 röster på Malena för min del.
Jag tror att det finns tusentals sångare och andra människor som hon träffat senare som på samma sätt blivit sedda av Malena. Jag tror att nästan hela musikhögskolan som gick samtidigt som Malena då i början av 90-talet nu har röstat på henne. Min och Malenas relation tog väl slut när hon var femton och flyttade till Västerås, efter det har jag bara hälsat på och varje gång kramat Malena några få gånger och inte sagt mer än några meningar med henne de gånger vi stött ihop. Senast vi sågs var i Sandvikens kyrka för något år sedan då hon sjöng det här Ur Ellingtons Sacred Consert
Jag är nog Malenas äldsta fans, förutom hennes egen mor Eva. Jag gillar Malena och har gjort det oavbrutet sedan hon var 9 år och jag var 15 år. Då skämdes jag lite för att jag var så förtjust i henne. Hon var ju en liten tjej. Nästa gång jag ser henne skall jag nog berätta det för henne också. Eller förresten hon klarar sig utan. Det finns säkert tusentals män och kvinnor som gillar henne på liknande sätt. Jag lovar att de alla röstade på Malena som person. Därför anser jag att Malena Ernman är en värdig vinnare av melodifestivalen. Om man bara ser till musiken skulle jag själv nog ha valt ”Snälla, snälla” eller nån annan låt. Jag gillar också faktiskt Caroline af Ugglas. Jag gillar att hon vågar vara sig själv och vågar vara annorlunda, men det är ju många som har svårt för Caroline. Jag tror det betydde säkert minst 3 500 rösters skillnad eller hur många röster som det var i skillnad.
Därför vann Malena Ernman melodifestivalen 2009.
Om du vill testa min teori om Malena så var i fortsättningen uppmärksam på hur Malena hela tiden berömmer och ger stöd till alla andra artister. Jag tror att alla hon träffar på i Moskva kommer att få del av hennes värme som hon frikostigt ger till sina medmänniskor. Kolla bara in tidningarna skrev dagarna före melodifestivalen om vad Malena säger om sina konkurrenter. Malenas sätt är verkligen ett föredöme för mig.
Lycka till i Moskva! Hoppas att du vinner där också.
Jag är certifierad arkitekt. Min certifiering heter ”Certifierad Microsoft .NET-arkitekt av Microsoft Sverige och Sundblad&Sundblad”. I praktiken innebar det utbildning och certifiering hos Sundblad&Sundblad under 4 ggr 3 dagar, tillsammans 12 dar. Den kanske största behållningen av kursen var diskussionerna med kursledningen och de andra kursdeltagarna. Nästan alla var erfarna utvecklare, en del var konsulter, andra anställda på stora företags IT-avdelningar. Tyngdpunkten låg på att förstå verksamhetens krav och hur de skall överföras till lösningar. För att riktigt kunna ta till sig utbildningen anser jag att man måste ha gått och funderat på verksamhetsprocesser och problem kring dessa och hur de borde lösas i tio år. Så var det nog inte för alla. Sedan var det väldigt mycket om SOA. Så mycket att jag två år senare fortfarande känner att de allra flesta inom IT-branschen som helhet inte fått de insikter som jag fick på kursen. Det är inte vanligt med så bra kurser.
Utbildningen utvärderades av Microsoft Learning i Redmond och de fann att materialet och effekterna på deltagarna var mycket goda. Därför har man köpt ut utbildningssmaterialet och skall genomföra utbildningen on-line webbaserat över hela världen tillsammans med Sten och Per Sundblad.
Microsoft tog för några år sedan fram ett certifieringsprogram för arkitekter som är mycket exklusivt och dyrt. Målgruppsmässigt är det avsett för kanske 5-10 personer totalt i Sverige. Kraven är tydligen extremt höga men områdesindelningen av vad man skall kunna är intressant.
Lösningsarkitekter(Solution architects) förväntas ha goda kunskaper inom följande områden:
Även om jag inte alls tillhör de fem svenskar som skall prova att certifiera mig enligt det programmet anser jag att områdena väl beskriver vad som krävs av en arkitekt. Det är en bred roll. Många av områdena är mjuka områden som ledarskap och förmåga att hantera konflikter. Det är också tydligt att det inte är teknisk projektledning, utan man skall ge bidrag till de som arbetar med teknisk projektledning. Teknisk projektledning är en egen specialitet även om kunskapskraven är ganska lika.
Läs mer vad varje område innehåller och om Microsofts certifieringsprogram för arkitekter här
Man verkar inte behöva kunna något om Agile eller Lean Software Development. Det är en brist i deras program.
Ordet elit har en negativ klang i Sverige idag. I ord som elitistisk menar man en elit som sitter på sina höga hästar och avskärmar sig från oss andra. Det är ett farligt beteende.
Jag vill här istället skriva om den positiva betydelsen i ordet elit. Jag tror att det är viktigt att inse att flera av oss, inom sin specialitet, tillhör de mest kunniga inom sitt område och att de därmed tillhör eliten inom sitt område. Om vi definierar eliten som en 1% av populationen i Sverige/världen. Jag menar att det finns ett ansvar för eliten att vidareutveckla sitt område tillsammans med andra för att bygga en bättre värld i framtiden.
Jag är exempelvis väldigt tacksam för att de 1% av svenskarna som kan mest om cancer arbetar tillsammans för att ännu bättre ta hand om cancersjuka och i allt högre grad bota cancer. Någon i min familj eller någon av mina vänner, kanske jag, hamnar säkert i deras vård. Vi bör ge den eliten rimliga villkor för att arbeta tillsammans och utveckla kunskapen inom sitt område.
Vilken elit tillhör då jag? Kanske ingen, men om jag skulle utbilda mig och skaffa erfarenhet inom något, vilken elit vill jag då tillhöra? Den frågan kanske man bör ställa sig. Hur kan jag arbeta tillsammans med andra för att förbättra världen? Kan man göra det inom mitt område? Kan man bygga en bättre framtid genom att arbeta inom området datateknik?
Jag började blogga efter ett inspirerande möte med, ett föredrag och senare ett inlägg av Karolina Lassbo på en konferens. I texten på hennes bloggpost följande dag stog det att ”Karolina höll föredrag för Sveriges datateknikelit”. Jag minns min förvåning och att jag tänkte ”Är vi en elit? Tillhör jag den?”. Senare funderade jag över vad det innebär för ansvar att tillhöra datateknikeliten och därför har jag skrivit denna text.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategorin elit?.
