Vägledande principer för gott ledarskap i 10 delar är ett antal artiklar som jag gillar. Ledarskap är allt för en entreprenör. Personligt ledarskap och ledarskap i teamet av anställda. Man blir aldrig fulllärd, men det du kan och gör är grunden för din framgång.
På samma sajt finns ytterligare en läsvärd serie. Den heter en 6-stegs kurs i framgång. Företagande och entreprenörskap växer och utvecklas. Det finns mängder av kunskap att ta in. Det är verkligen förändring och nya tider på gång…
Jag har varit i Berlin på konferens. Det var överraskande. Den största upplevelsen var det judiska museet. Arkitekturen i museet presenterades så bra av vår guide. Det gav en stor upplevelse. Kan inte minnas att jag haft någon liknande upplevelse i ett museum tidigare.
Men det slutade inte där, att sitta nere vid floden Spree när den nya järnvägsstationen och mysa och ta en guidad båttur på floden. Att vandra i Tiergarten, den väldigt stora parken och försöka förstå den tyska nudistkulturen. Se DDR-museet och få lite insikt i skillnaden mellan öst och väst, att bara cykla kring i stan på en hyrcykel, att äta/handla i de judiska kvarteren, att se och hitta alternativt, typ Second Hand, lite avsides i östra delen. Att gå omkring i labyrinten till minne av förintelsen nära Brandenburger Tor och bli överraskad och känna sig ensam och utlämnad mitt bland andra turister, att försöka smyga förbi vakterna och känna atmosfären inne på klassiska på Hotell Adlon vid Unter den Linden, där Michael Jackson var nära att tappa ner ett av sina barn från balkongen.
Att se och uppleva varuhuset DKW – Berlin var först med varuhus – och försöka förstå att det var en revolution att nu kunde vanliga fattiga få gå in och prova fina kläder och köpa dem, faktiskt till samma pris som de adliga som tidigare haft förmåner eftersom de köpte större antal. Och att förstå den djupa betydelsen av att ”Der Kund ist der König”, även kejsaren hade fått stå i kö ifall han kommit till varuhuset. Adeln stormade mot denna nya företeelse och mot judarna som ägde de tre först byggda varuhusen.
Att se ruinen av den gamla och uppleva det blå ljuset av 60 000 stenar i den nya kyrkan(från 60-talet) vid änden av Kurfurstendamm.
Att se Berlinarnas alla hundar som tillsammans levererar 55 miljoner kg hundbajs varje dag!
Gå på konsert och höra klassisk musik och opera, den bästa i världen?
Se fattigdomen och problemen som 14 procents arbetslöshet skapar. Berlin med sitt stora beroende av av vanlig industri har drabbats hårt av västvärldens flytt av industriproduktion till Asien.
Berlin, so poor and sexy. Din grova charm liknar ingen annan stad jag sett.
Utsikt från balkongen över tennisbanorna och Sickla sjö. Sjön är till stor glädje. Den är vilsam. Den är aldrig helt likadan. Den är lite som livet. Originalbilden är lite justerad i färgbalans, lite beskärd för att passa som toppbild på bloggsidan. Jag är nöjd med den. Känner att jag inte är helt utan känsla. Det trodde jag inte.
Så här ser balkongen ut i ett annat perspektiv och nedan kommer en bild från januari, nyåret 2009.
Livet förändras. Perspektivet påverkar.
På bloggen såväl som på livet – mitt eget och andras.
I feel even more awkward in the swedish culture. I don’t like ”Jantelagen” – the ”rule” that no one is allowed to grow without someone else asking ”What do you think you are? Something special, huh? Don’t try to. It wont work for you either”. I think swedish culture is too much based on consensus and not taking personal responsibility. On the other hand I feel more accepted in an international context. My way, my personal way of beeing, communicating, seems to be accepted and welcomed among other english-speaking people. Perhaps due to the fact that there are no rules in a global world how to behave.
Everyone is accepted on equal terms. There is no right or wrong way to behave. There is no history. We are only human beeings. That is beeing more cosmopolitan to me.
Vi är i sommarhuset. Det är vackert. Det är skönt. Man kan enkelt komma ut i Guds natur eftersom ängarna och skogarna börjar precis utanför dörren. Allt är stilla. Inga störande människor syns till. Jag kan gå ut i bara kalsongerna på morgonen och ingen kan se mig om de inte just då kör förbi på den lilla vägen vid tomtgränsen.
Hela platsen och många andra perspektiv är raka motsatsen mot hur det är i vår bostad i Sickla strax utanför tullarna i Stockholm. Bilden i toppen på sidan visar lite av gården utanför sommartorpet. Vi äger också 1 hektar mark med lite skog och ängsmark. Läget är ostört. Det är vårt kungarike på sommarhalvåret. Vi har det som bas i 2-3 månader per år.
Det känns som om kraften och styrkan som vi uppfylls av kommer ur dessa motsatser. Och det känns fint att längta till Stockholm som jag skrev i förra inlägget.
Jag läste ett blogginlägg som jag vill lyfta fram om världens vackraste stad. Tonen i texten, balansen och förmågan att uttrycka sig målande med få ord uppskattar jag. Det känns verkligen som om jag är med, först i besöket i skärgården och sedan på jazzkonserten. Jag längtar kanske själv tillbaka Stockholm och minns liknande upplevelser från tidigare år.
Det visar att IT-folk är känsliga och kan uttrycka sig målande om det vackra i livet. En av anledningarna till att jag själv började blogga var att jag vill komplettera bilden av de som arbetar med IT. Tack Sebastian.
Michael Jackson har hittats död idag
Det verkar vara dödligt farligt att bli megastjärna som Michael Jackson, Elvis eller Marylin Monroe. Alla har dött efter att de inte verkat klara av att hantera sin stjärnstatus. Inte minst Jackson som hela sitt liv varit en firad stjärna. Framgången leder till att man får en stark mediabild, men jag tror att man gradvis försvinner som person bakom bilden av den framgångsrika stjärnan. Andra människor ser inte personens djup, bara ytan. Det verkar vara livsfarligt. Det verkar inte finnas många farligare sätt att leva än att bli mega-stjärna.
Därför måste man ju också djupt imponeras av såna som Madonna som verkar ha tillräckligt stark karaktär för att stå emot trycket. Man kan också lättare förstå det kloka med att som ABBA gör att INTE stråla samman igen, trots omvärldens krav. Det kanske inte var bra för människorna i ABBA att fortsätta i det starka ljuset av hela världens strålkastare på sig. Tror ni att de skulle kunna säga det, ifall de insett det på ett medvetet plan? Tror ni att det skulle kunna stå så i tidningen?
Ändå vill barnen i vår värld bli en stjärna och deras föräldrar hejar på dem. Vet de verkligen vad de gör? Det verkar ju bli dödligt även för vissa idrottsstjärnor i Sverige som i en del sorgliga fall tar sina liv när strålkastarna försvinner.
Även näringslivets toppar som levt hela sitt vuxna liv i tron att de är så speciella att de verkligen förtjänar sina miljonlöner, men som i en del fall märker efter pensioneringen att attraktionen låg inte hos dem utan i deras position som VD.
Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg, som precis avgått, verkar inte ha det problemet. Han verkar verkligen vara ödmjuk och ha en god och välgrundad självbild. Kanske gör det att han klarar sin nya roll som styrelseordförande i BP. Det blir intressant att se. Kanske borde man söka upp gamla ledare som är pensionerade och fråga dem hur det är att vara längst framme, längst upp. Det är kanske inte så lätt som vi andra tror. Men att arbeta på sin egen självinsikt med målet att inse vem jag egentligen är leder nog alltid till mer upplevd lycka. Det är min övertygelse. Det funkar oavsett om man är stjärna eller ej.
Mitt nya tränings- redskap är en cykel. Kostar en del men inte mycket mer än ett årskort på SATS. Fullt anpassad för mitt behov att långsamt och monotont utan annan störande stimulans än Guds underbara natur swischa genom landskapet i hög fart.
Tidigare har jag alltid funderat över de som kunnat köra så mycket fortare än jag längs Stadsgårdskajen på väg in mot Slussen från Nackahållet. Nu vet jag vad 22″ storlek på ramen betyder – allt går fortare. Cykelbanorna har för många och för skarpa svängar när man håller den hastighet som denna cykel är byggd för och enkelt levererar. Känner mig mycket nöjd och glad.
Jag är så stolt över mina barn. Jag tycker att de är fantastiska. Jag älskar dem så.
Ibland överraskar de, både positivt och även negativt, men jag blir så glad. Eller är det bara jag som saknar dem eftersom de åkt före till Värmland och jag är kvar för att arbeta en vecka till.
Visst får man vara glad och stolt över sina barn. Visst är det en form av jante som gör att det heter att man inte skall säga så.
Jag prenumerar på ett mail från http://www.insightoftheday.com. Egentligen gillar jag inte sådana här mass-mail men ibland så kommer rätt budskap och i dagens mejl stog det:
Dear Andre,
Here is your Friday story,
The Best Dad
Years ago I heard a story of a dad named Paul who gave his young son a small chalkboard to practice writing on. One evening his son called out from the bedroom, ”Dad, how do you spell best?”
Paul answered him. Moments later, the boy hollered, ”How do you spell kid?”
Finally he asked, ”How do you spell ever?”
When the boy showed him what he’d written on the chalkboard, Paul expected to see ”I’m the best kid ever.” Instead, the boy beamed as Paul read the message: ”You’re the best dad a kid can ever have.”
Paul recalled that it was one of the best days of his life. In fact, he had to buy his son another chalkboard because he wanted to save this message forever and hang it on his wall. It’s still there.
Feeling appreciated
Feeling appreciated is enormously important to adults as well as children. So much so that we often don’t think enough about what we’d most like to be appreciated for.
Being appreciated at work is a big deal. Who doesn’t want approval and respect from one’s boss and coworkers? Beyond the economic value of raises, promotions, and commendations, praise can be gratifying and motivating. That’s why good employers look for opportunities to acknowledge and thank employees for their contributions.
Yet as meaningful as work recognition is, if you could choose between winning your child’s ”Best Mom/Dad A Kid Can Ever Have” award and being named ”Best Employee,” which would you choose?
Your most important job
The point is not to belittle the pursuit of approval in your business life but to remind you how much more meaningful it is to know you’re important to and appreciated by the people who love and need you the most. Your most important job in life is to be worthy of that appreciation.
Being the ”best ever” mom or dad, husband or wife, or friend – it doesn’t get any better than that.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategorin lycka.
