Ny träningscykel – Haro Roscoe

Haro RoscoeMitt nya tränings- redskap är en cykel. Kostar en del men inte mycket mer än ett årskort på SATS. Fullt anpassad för mitt behov att långsamt och monotont utan annan störande stimulans än Guds underbara natur swischa genom landskapet i hög fart.

Tidigare har jag alltid funderat över de som kunnat köra så mycket fortare än jag längs Stadsgårdskajen på väg in mot Slussen från Nackahållet. Nu vet jag vad 22″ storlek på ramen betyder – allt går fortare. Cykelbanorna har för många och för skarpa svängar när man håller den hastighet som denna cykel är byggd för och enkelt levererar. Känner mig mycket nöjd och glad.

Världens största SOA-projekt?

För några år sedan lyssnade jag på ett föredrag om Microsofts IT-avdelning som sedan 2001 drivit ett imponerande SOA-projekt(Alchemy) för deras egna interna system och applikationer. Erfarenheterna som redovisas gäller även idag för många organisationer därför vill jag redovisa dem igen.

Microsoft började med att på ett halvår exponera webbtjänster från fem av deras stuprörssystem som Siebel för CRM mm och bygga en gemensamt  användargränssnitt för alla dessa system. På det sättet kunde man minska utbildningstiden för att lära sig applikationerna och även arbetstiden som gick åt för att växla mellan applikationerna och manuellt kopiera information dem emellan. Man räknar med att varje anställd tjänat 2 timmar per vecka i snitt på systemet och eftersom man är 17 000 anställda så blir det en hel del tid intjänat. 34 000 timmar/vecka vilket blir en massa miljarder i intjänade bucks.

Om man är utvecklare och vill anropa en tjänst så är målet att Alchemy skall extrahera bort all komplexitet och göra det enkelt för utvecklaren. Anropet görs mot ett namngivet system men allt som händer på vägen är dynamiskt och samtliga anrop loggas i detalj. I början hade man 100 k anrop per dag och nu är man uppe i 1 miljon anrop. Loggdatabasen fylls på med ytterligare 10 Gb data på sex timmar. Ungefär den mängden data analyseras och flyttas till en datawarehouselösning. I den bygger man en kub med 83 dimensioner som ger informeration om allt möjligt, mest prestanda och ifall man uppfyller de hårda SLA(Service Layer Agreement) som finns. Efter analysen kastar man det mesta av dessa 10 Gb, men ändå, tänk att logga allt. Verkligen kraftfullt.

Varje anrop kontrolleras avseende på säkerhet och konfiguration. Det är svårt att styra en så stor park med servrar. Att få ut gällande konfiguration är en utmaning. Den anropande tjänsten börjar därför med att kolla om det finns ny konfiguration för anropande delar, om det finns laddas det ned automatiskt, sedan sker anropet, eventuellt i flera steg, för varje steg läggs en säkerhetsidentitet till, så att man slutligen kan avgöra rättigheterna och garantera att ingen obehörig får access. Som sista steg laddar man ner konfiguration för tjänsten också och sedan körs anropet. Det måste kräva en enorm datorpark, alla dessa servrar som bara används för infrastrukturen innan själva anropet, men eftersom man har som krav att det skall vara enkelt med maximal kontroll i kombination så är det en intressant lösning.

Konfigurationsstödet innebär att man centralt kan slå av så att en av de 105 system som anropar tjänster inte längre tillåts göra det, eller att hälften av anropen till en viss tjänst skall omdirigeras till en ny server. Väldigt imponerande och jag kommer inte ens ihåg hälften av vad som sas.

Idag tar det 2 minuter för utvecklaren att installera stöd för Alchemy. Tidigare krävdes det 20 minuters programmering för att använda Alchemy. 20 minuter upplevdes som otroligt lång tid. Systemet fick dåligt rykte därför(man har inte haft problem, bara totalt 30 min downtime på de centrala delarna av systemet sedan våren 2003) och man har därför centralt inom IT beslutat sig för att överge Alchemy för ett nytt system kallat ”Rome”. Huvudorsaken för det är att det nya kommer att vara ännu enklare för utvecklarna att använda och därigenom få ännu mera genomslag inom organisationen. Det finns nästan inga som svårare att övertyga än ”högt betalda” programmerare. Målet är att det skall ta 30 sekunder att lära sig hur man anropar en tjänst. Inte mer. Det är inte en lösning att någon hög chef ger order om vilka system som skall användas. Det måste vara lätt, mycket lätt, för att användas mycket och i många sammanhang.

Det andra rådet man gav är att man måste ha högsta ledningens stöd. De måste vara insatta. SOA handlar inte om teknik; Det handlar om företagande. Om man inte har högsta ledningens verkliga stöd så bör man lägga ner projektet. Annars fungerar det inte. Problemen som uppkommer, och de kommer, måste kunna hanteras. Hela organisationen måste stå bakom förändringen, åtminstone hela ledningen.

Stolt över mina barn!

Jag är så stolt över mina barn. Jag tycker att de är fantastiska. Jag älskar dem så.

Ibland överraskar de, både positivt och även negativt, men jag blir så glad. Eller är det bara jag som saknar dem eftersom de åkt före till Värmland och jag är kvar för att arbeta en vecka till.

Visst får man vara glad och stolt över sina barn. Visst är det en form av jante som gör att det heter att man inte skall säga så.

Carl-Henrik Svanberg och världens bäste seglare Torben Grael från Brasilien

Efter segern i Volvo Ocean Race 2009

Efter segern i Volvo Ocean Race 2009

Igår lyssnade jag till Carl-Henrik Svanberg, världens bäste seglar Torben Grael, vinst i Volvo Ocean Race+ 5 guldmedaljer tidigare i OS samt den gladaste prick som finns i Sverige just nu nämligen kaptenen på Ericsson 3, Mange Olsson, som sa ”Livet är allt bra ballt nu!” och skrattade och så tittade han på Carl-Henrik Svanberg som just den här dagen inför över två tusen Ericsson-anställda och tre tusen andra åskadare hade rollen som enbart intervjuare.

Det säger en hel del om Svanbergs storhet att han tar den rollen, tycker jag. 

Det man talade om i över flera minuter var ledarskap. Torben styr sin båt utan att säga ett enda ord. Han vill att alla skall vara alerta och uppmärksamma när han agerar. Torben menar att när det blir stressigt hinner man inte skrika order. Carl-Henrik berättade sedan om sin upplevelse av att styra Ericsson 4. Han bara girade och alla seglarna agerade professionellt på hans girande än hit, än dit. Mange sa senare att han och hans team skulle vinna resten av deltävlingarna för ”hans gäng är så djävla bra team” och spred en glädje och entusiasm till publiken som bara han kan göra. Kul att ha sin peak som seglare vid strax över 60 års ålder och sen sa han rakt ut till Carl-Henrik Svanberg; ”Livet är allt bra ballt nu!” och publiken skrattade och jublade.

Jag tänkte på allt det glada och på att de lyckats med sina mål. Jag tänkte också på hur det kan kännas tomt på insidan när man är framme vid sina mål, om man inte hittar nya mål vill säga. Jag tänkte också på att jag sa till en vän jag mötte att jag faktiskt är lyckligare än Mange fast jag inte seglat som han utan gått en kurs i personlig utveckling.

Gustaf Hammersten i Sacha Baron Cohens film Brüno

Läste en spännande artikel i DN idag om den nya filmen Brüno och om en kommande svensk stjärna, Gustaf Hammersten.

Jag gillar Sacha Baron Cohens filmer och skrattade mycket åt de exempel som beskrivs i artikeln. Är inte detta ett nytt slags humor? Ja, är Cohens koncept i själva verket inte framtiden? Jag tror det.

Gustaf är också intressant. En svensk man som överraskar Cohen(och Hollywood)  när han säger att han måste lämna Cohen för att åka tillbaka till en föreställning på Stadsteatern i Stockholm. Gissar att det tyder på att Gustaf är en mogen man och att han också inte riktigt förstår på djupet hur stor stjärna han kommer att bli i hela världen. Eller kanske inte. Det beror på hur sympatisk Gustafs roll är i filmen…

Eller vad tror ni?

Gustaf Hammersten

Gustaf Hammersten