How to start my day?

These are questions I’ve started using every morning.
1. What am I so grateful for? Love and being inspired today.
2. Who do I love? My family and friends
3. Why am I so happy? I feel it as if I have more impact on people around me for every week.
4. What am I committed to? My passion. My new project net4talents.com and finishing my old contract to deliver a CRM-system to a client.
5. How committed am I? My passion 100%. Finishing 20%.
6. What is my intention today? To clear the table and finish the old contract.
7. What is my wish? To be more loving to everyone I meet. To give back what I have received.
8. Why am I here? To find my passion in life, live it 100% and help others find there’s.

I learnt this routine from this video https://www.youtube.com/watch?v=vL1SP5UbRAU

Det är ingen ide att söka något som man inte redan funnit

Jag läste en utmanande bloggpost med ovanstående titel. Det är en sanning som jag hört några gånger, även om det inte varit så här mycket klartext.

”Längtan efter strapatser är ingenting annat än en barnslighet, ett uttryck för oron hos dem som inte har hittat sin plats i livet; trötthetskänslan som följer på ansträngningar dövar tillfälligt hans ängslan. Det är ingen lämplig attityd för den sanne resenären/…/ Det finns också en annan vanföreställning som det kan vara på sin plats att undanröja; den gäller det så kallade sökandet. Missförstå mig inte, men i viss mening är det ingen idé att söka något alls som man inte redan funnit.

Jag har i olika världsdelar träffat på alltför många sökare på drift, unga män och kvinnor som hade gjort bäst i att lyssna till Emersons ord: ’ Den som reser för att bli road eller för att finna något som han inte för med sig, reser bort från sig själv och blir gammal redan som ung bland gamla ting. I Thebe, i Palmyra har hans vilja och tanke blivit gamla och förfallna som de. Han för ruiner till ruiner’” (Hylinger 1986, 24-25).

“En djupare mening går att finna var som helst” fortsatte Cotice  ”och när som helst — när man tittar ut genom fönstret, när man går  över gatan, när man äter sin coq au vin – och det är bara hysteriker och de förstockade i anden som måste bestiga indiska bergstoppar och segla i storm över Atlanten för att på så vis chocka sig själva till att se med friska ögon på sin tillvaro” (Hylinger 1988, 33)

“En djupare mening går att finna var som helst” fortsatte Cotice  ”och när som helst — när man tittar ut genom fönstret, när man går  över gatan, när man äter sin coq au vin – och det är bara hysteriker och de förstockade i anden som måste bestiga indiska bergstoppar och segla i storm över Atlanten för att på så vis chocka sig själva till att se med friska ögon på sin tillvaro” (Hylinger 1988, 33).

http://www.owewikstrom.se/2012/09/det-ar-ingen-ide-att-soka-nagot-som-man-inte-funnit-hylinger/

 

 

Vägledande principer för gott ledarskap: 10 delar

Vägledande principer för gott ledarskap i 10 delar är ett antal artiklar som jag gillar. Ledarskap är allt för en entreprenör. Personligt ledarskap och ledarskap i teamet av anställda. Man blir aldrig fulllärd, men det du kan och gör är grunden för din framgång.

På samma sajt finns ytterligare en läsvärd serie. Den heter en 6-stegs kurs i framgång. Företagande och entreprenörskap växer och utvecklas. Det finns mängder av kunskap att ta in. Det är verkligen förändring och nya tider på gång…


Om skammen i mitt liv

Jag har blivit utsatt för stress och särbehandling. Det påverkar mig mycket negativt, fast på något sätt gör det mig också mer klarsynt. Jag blir nedstämd, men får nya perspektiv och inser hur det är att vara utsatt och i fel sammanhang.

Barnet uttrycker sina behov. Det mest grundläggande är att det söker kontakt. Ögonkontakt, kroppskontakt eller trygghet i att föräldrarna svarar på barnets behov. Om föräldrarna inte förmår att nå verklig kontakt uppstår en skuld som utvecklas till en skamkänsla när man blir äldre. Många bär på sådan skam. Det blir en effekt av att inte ha blivit accepterad, sedd, bekräftad och omhändertagen. Allt det som det lilla barnet rätt att få.

Som vuxen med skam förmår man inte tycka om sig själv. Självkänslan blir låg, men självförtroendet kan fortfarande vara starkt. Det är olika saker. Jag vet att jag klarar av mycket på jobbet. Det ger självförtroende, men bristen på självkänsla ger sig tillkänna inom mig i alla fall.

Tidigare har min egen skam varit dold för mig. Jag tror att min situation har varit alltför otrygg för att kunna uppfatta min egen skam. Jag upplevde det tidigare som om jag inte förstod alls vad man talade om när någon talade om skam.

Skammen, eller rädslan för att möta skam, skapar blockeringar som blir ett filter. Ett filter mot att vara närvarande i nuet. Man skyr skammen som pesten och bygger ett försvar mot att ta in den. Rädslan är stor för att komma i närkontakt med egen och andras skam. Det är enklare att tala om ting eller andra ofarliga ämnen. Fast det leder inte vidare mot målet att förstå sig själv.

Vägen till förståelse av sig själv går via att andra först bli accepterad och på sikt gradvis läka såren. Först därefter kan man acceptera sig själv fullt ut. Det är därför verklig kontakt med andra är så viktig. Jag ogillar uppmaningen att ”älska dig själv”. Det är något man kan förstå mot slutet av sin läkande process. I början är det en oförståelig uppmaning som inte hjälpte alls.

Redan när jag skriver detta, bara genom att vara ärlig med situationen, så får jag kraft och styrka. Det känns som om det finns hopp om jag vågar vara ärlig.

PS.
Detta skrev jag för över tre år sedan. Nu kan jag se att jag hade börjat läkas när jag fått kontakt med andra som visade att de accepterade mig. Ärligheten i att skriva det blev en vändning. Jag har ändå inte vågat ha den publicerad förrän nu.
DS.

Berlin, so poor and sexy

Jag har varit i Berlin på konferens. Det var överraskande. Den största upplevelsen var det judiska museet. Arkitekturen i museet presenterades så bra av vår guide. Det gav en stor upplevelse. Kan inte minnas att jag haft någon liknande upplevelse i ett museum tidigare.

Men det slutade inte där, att sitta nere vid floden Spree när den nya järnvägsstationen och mysa och ta en guidad båttur på floden. Att vandra i Tiergarten, den väldigt stora parken och försöka förstå den tyska nudistkulturen. Se DDR-museet och få lite insikt i skillnaden mellan öst och väst, att bara cykla kring i stan på en hyrcykel, att äta/handla i de judiska kvarteren, att se och hitta alternativt, typ Second Hand, lite avsides i östra delen. Att gå omkring i labyrinten till minne av förintelsen nära Brandenburger Tor och bli överraskad och känna sig ensam och utlämnad mitt bland andra turister, att försöka smyga förbi vakterna och känna atmosfären inne på klassiska på Hotell Adlon vid Unter den Linden, där Michael Jackson var nära att tappa ner ett av sina barn från balkongen.

Att se och uppleva varuhuset DKW – Berlin var först med varuhus – och försöka förstå att det var en revolution att nu kunde vanliga fattiga få gå in och prova fina kläder och köpa dem, faktiskt till samma pris som de adliga som tidigare haft förmåner eftersom de köpte större antal. Och att förstå den djupa betydelsen av att ”Der Kund ist der König”, även kejsaren hade fått stå i kö ifall han kommit till varuhuset. Adeln stormade mot denna nya företeelse och mot judarna som ägde de tre först byggda varuhusen.

Att se ruinen av den gamla och uppleva det blå ljuset av 60 000 stenar i den nya kyrkan(från 60-talet) vid änden av Kurfurstendamm.

Att se Berlinarnas alla hundar som tillsammans levererar 55 miljoner kg hundbajs varje dag!

Gå på konsert och höra klassisk musik och opera, den bästa i världen?

Se fattigdomen och problemen som 14 procents arbetslöshet skapar. Berlin med sitt stora beroende av av vanlig industri har drabbats hårt av västvärldens flytt av industriproduktion till Asien.

Berlin, so poor and sexy. Din grova charm liknar ingen annan stad jag sett.

Sommartorpet ovan är ännu vackrare

Vi är i sommarhuset. Det är vackert. Det är skönt. Man kan enkelt komma ut i Guds natur eftersom ängarna och skogarna börjar precis utanför dörren. Allt är stilla. Inga störande människor syns till. Jag kan gå ut i bara kalsongerna på morgonen och ingen kan se mig om de inte just då kör förbi på den lilla vägen vid tomtgränsen.

Hela platsen och många andra perspektiv är raka motsatsen mot hur det är i vår bostad i Sickla strax utanför tullarna i Stockholm. Bilden i toppen på sidan visar lite av gården utanför sommartorpet. Vi äger också 1 hektar mark med lite skog och ängsmark. Läget är ostört. Det är vårt kungarike på sommarhalvåret. Vi har det som bas i 2-3 månader per år.

Det känns som om kraften och styrkan som vi uppfylls av kommer ur dessa motsatser. Och det känns fint att längta till Stockholm som jag skrev i förra inlägget.

Världens vackraste stad?

Jag läste ett blogginlägg som jag vill lyfta fram om världens vackraste stad. Tonen i texten, balansen och förmågan att uttrycka sig målande med få ord uppskattar jag.  Det känns verkligen som om jag är med,  först i besöket i skärgården och sedan på jazzkonserten. Jag längtar kanske själv tillbaka Stockholm och minns  liknande upplevelser från tidigare år.

Det visar att IT-folk är känsliga och kan uttrycka sig målande om det vackra i livet. En av anledningarna till att jag själv började blogga var att jag vill komplettera bilden av de som arbetar med IT. Tack Sebastian.

Ny träningscykel – Haro Roscoe

Haro RoscoeMitt nya tränings- redskap är en cykel. Kostar en del men inte mycket mer än ett årskort på SATS. Fullt anpassad för mitt behov att långsamt och monotont utan annan störande stimulans än Guds underbara natur swischa genom landskapet i hög fart.

Tidigare har jag alltid funderat över de som kunnat köra så mycket fortare än jag längs Stadsgårdskajen på väg in mot Slussen från Nackahållet. Nu vet jag vad 22″ storlek på ramen betyder – allt går fortare. Cykelbanorna har för många och för skarpa svängar när man håller den hastighet som denna cykel är byggd för och enkelt levererar. Känner mig mycket nöjd och glad.

Stolt över mina barn!

Jag är så stolt över mina barn. Jag tycker att de är fantastiska. Jag älskar dem så.

Ibland överraskar de, både positivt och även negativt, men jag blir så glad. Eller är det bara jag som saknar dem eftersom de åkt före till Värmland och jag är kvar för att arbeta en vecka till.

Visst får man vara glad och stolt över sina barn. Visst är det en form av jante som gör att det heter att man inte skall säga så.

Carl-Henrik Svanberg och världens bäste seglare Torben Grael från Brasilien

Efter segern i Volvo Ocean Race 2009

Efter segern i Volvo Ocean Race 2009

Igår lyssnade jag till Carl-Henrik Svanberg, världens bäste seglar Torben Grael, vinst i Volvo Ocean Race+ 5 guldmedaljer tidigare i OS samt den gladaste prick som finns i Sverige just nu nämligen kaptenen på Ericsson 3, Mange Olsson, som sa ”Livet är allt bra ballt nu!” och skrattade och så tittade han på Carl-Henrik Svanberg som just den här dagen inför över två tusen Ericsson-anställda och tre tusen andra åskadare hade rollen som enbart intervjuare.

Det säger en hel del om Svanbergs storhet att han tar den rollen, tycker jag. 

Det man talade om i över flera minuter var ledarskap. Torben styr sin båt utan att säga ett enda ord. Han vill att alla skall vara alerta och uppmärksamma när han agerar. Torben menar att när det blir stressigt hinner man inte skrika order. Carl-Henrik berättade sedan om sin upplevelse av att styra Ericsson 4. Han bara girade och alla seglarna agerade professionellt på hans girande än hit, än dit. Mange sa senare att han och hans team skulle vinna resten av deltävlingarna för ”hans gäng är så djävla bra team” och spred en glädje och entusiasm till publiken som bara han kan göra. Kul att ha sin peak som seglare vid strax över 60 års ålder och sen sa han rakt ut till Carl-Henrik Svanberg; ”Livet är allt bra ballt nu!” och publiken skrattade och jublade.

Jag tänkte på allt det glada och på att de lyckats med sina mål. Jag tänkte också på hur det kan kännas tomt på insidan när man är framme vid sina mål, om man inte hittar nya mål vill säga. Jag tänkte också på att jag sa till en vän jag mötte att jag faktiskt är lyckligare än Mange fast jag inte seglat som han utan gått en kurs i personlig utveckling.