Socialt entreprenörsskap – en trend?

Så här i valtider blir jag glad över att några av mina vänner satsar på socialt entreprenörskap. Kanske är det en trend.

Pernilla Näsfors har startat bolaget OpenHeart och kallar sig Social IT Entrepreneur. Stina Berge står på 6:e plats på Centerns riksdagslista för Stockholms län och har som titel: social entreprenör.  En investerare och företagsledare jag känner, Karin, har engagerat sig i ledningen för Elisabethgården i Vimmerby som tar emot kvinnor som utsatts för våld.  Arbetet är verkligen socialt entreprenörskap för utsatta kvinnor och deras barn.

Jag hoppas att det inte är en tillfällighet. Denna trend gillar jag verkligen och kommer att försöka stödja på lite olika sätt. Först genom att rösta på Stina Berge. Partifärgen har mindre betydelse för mig. Jag kryssar Stina för att jag vill att hon skall komma in i riksdagen. Det är mer kraft och driv i hennes åsikter än vad hon ger sken av.

Pernilla kommer jag att försöka stötta i hennes företagssatsningar och Elisabethgården kan jag göra reklam för. De har en fin text av Sören Kirkegaard på sin webb som inspirerar mig. Mer socialt entreprenörskap för ett bättre Sverige. Undrar om något parti har den slogan så här i valtider?

Sociala webben – tips

Jag har börjat lyssna på en webbsändning om sociala medier och webb som heter http://sweetsundaywebcrunch.com/ Det är fyra killar som sitter ner och tycker om populära frågor.

I augusti skall jag själv åka på ett evenemang

Sweden Social Web Camp 2010

på Tjärö i Blekinge skärgård. Det finns info om årets evenemang på http://www.swedensocialwebcamp.com

Sociala webben är starkt på gång. Otroligt intressant.

Youtube fanns inte 2005 – nu kommer Google Wave

Utvecklingen går rasande fort. Youtube.com skapades 2005 och spreds 2006. Spridningen till en globalt känd sajt har inte skett med reklam utan från person till person. Nu i december 2009 kan ingen tänka sig att Youtube är bara fyra år gammalt.

Här är den först uppladdade videon till Youtube…

Den slutar med ”that is all that is to it”. New York Times har värderat Youtube som ägs av Google till minst 1 miljard dollar.

Jag har börjat använda Google Wave. Min gissning är att Wave kommer att ha en liknande utveckling som Youtube…

Google Wave använder en arkitekturprincip kallad ”Live collaborative editing” som medger att uppdateringar sker både ute hos användaren och på servern samtidigt. Det kommer att revolutionera ”chatttjänsterna” för det blir möjligt att parallellt och samtidigt skriva kommentarer hos flera användare med bibehållen ordning på inläggen. Häftigt. En mindre revolution arkitekturmässigt. Se denna video om du är nyfiken och nördig som jag och vill veta hur det fungerar…

Krav på delaktighet växer överallt!

Staten måste stöpas om säger Don Tapscott, kanadensisk e-förvaltningsguru. Nu gäller Staten 2.0, där myndigheterna interagerar med medborgarna på deras villkor. Det är bara ett exempel på en trend där kraven på delaktighet och dialog växer.

Folk accepterar inte det gamla sättet att ledas ”top-down” utan väljer med fötterna det de gillar.

Man kan fråga sig om inte traditionell web skriven av redaktörer och annonser är gammalt tänkande och att det kommer att ersättas av mer sociala webbplatser som facebook och twitter.

Jag tror det och jag hittade ett bra föredrag som talar om detta Social Media Workshop – New Economy

Nytt koncept: Tastecasting.se

TasteCasting.se

Ett nytt sätt för arrangörer att nå ut i sociala nätverk heter Tastecasting.se. Det verkar vara ett kul koncept. Man blir inbjuden att testa olika restauranger, barer och dylikt gratis.

Träffade och talade med Agnieszka Baltyn, en av grundarna, igår på en provsmakning på ett företag som heter Bar-Deli. Jag blev nyfiken, både på Bar-Deli, som gör nya snacks och mat för hotell och restauranger och på konceptet. Idag gick jag med. Återkommer med recensioner senare.

Det känns som om det finns bara två sorters konjunkturer, högkonjunktur och ny-konjunktur. Nu är det verkligen Ny-konjunktur…

En bok skriven på endast 4 dagar

Påven Johannes Paulus dog i april 2005. Många människor sörjde honom, speciellt i Polen, där han var född och uppväxt.

Ett polskt IT-företag öppnade en webbsajt för de som ville skicka in berättelser om vad påven hade betytt för dem i deras liv. På endast 4 dagar fick man in 1,1 miljoner inlägg. Innehållet var tillsammans så omfattande att man kunde ha satt samman 35 böcker. Man valde att ge ut en bok. Den blev bästsäljare i Polen det året den kom ut.

Internet och den tvåvägskommunikation som det ger möjlighet tillär dramatiskt annorlunda. Det kommer att förändra världen som vi känner den. Vi är nog bara i början av den förändringen från envägskommunikation via trycksaker och nuvarande webbplatser(för företag och organisationer) till en verklighet där det finns verklig tvåvägskommunikation där alla ger sitt bidrag.

Facebook Connect och Google Friends Connect

En av jag saknar med att bo i Stockholm om man jämför med en mindre stad är att i mindre städer får man tips om evenemang av sina vänner och kollegor så fort något spännande är på gång. I Stockholm händer det hela tiden så mycket att ingen bryr sig om att nämna om en konsert eller en artist som kommer till stan. Dessutom lever alla liksom i sin egen värld, ofta helt skild från sina kollegor.

Jag har märkt att jag har börjat få en del tips om evenemang via nätverkssajter som Facebook och Shortcut. Det verkar som den sociala webben kommer på allvar och ger nya möjligheter. Området växer i takt med att vi använder det till nya områden.

Företagen har förstått potentialen inom området. Alla försöker skaffa sig ett försprång framför konkurrenterna, samtidigt som alla arbetar på att hitta nya sätt att tjäna pengar på den nya användningen. Just nu i december 2008 verkar utvecklingen ta stora steg framåt kring identitetsfrågorna(säker identifiering) och vilka känner jag och kallar mina vänner.

Två intressanta aktörer är Facebook och Google. I presentationen nedan visas på nya möjligheter att erbjuda bättre webbsajter genom att visa vad mina vänner gör på samma sajt. Jag hittade några intressanta presentationer – så här kanske de stora sajterna ser ut om två år:

Visst finns det risker med att registrera sig och nyttja nätverket. Hur skall man se på integritetsfrågorna? Både Google och Facebook har tidigare fått kritik för att de passerat gränsen. Många kommer att bevaka hur aktörerna hanterar dessa frågor och risken att få kritik och förlora marknadsandelar är stor.

Min personliga åsikt kring integritet är att riskerna är begränsade. Jag väljer att vara sparsam med vilken information jag ger ut och f.n. ser jag större risker med att använda mejl och ringa i mobiltelefon. Den som har information om vilka jag mejlar och ringer kan samla mycket mer kunskap om mig än vad Google och Facebook kan.  

Läs mer på: http://mindpark.se/2008/12/05/tank-om-alla-tidningar-skulle-vara-oppet-sociala/

Innehåll skapat av alla

En av de mest sedda och nedladdade filmerna från YouTube i år är en enkel video. Den är inspelad på safari i Krugerparken i Sydafrika och verkligen dramatisk. Riktig action i verkligheten. Det handlar om liv och död och kamp mellan olika djur vid ett vattenhål. Slutet är litet överraskande och filmen är 8 minuter lång. Klicka här för att se den!

Filmen är ett exempel på den förändring som sker där mediaproducenterna, tidningar och TV, tappar till förmån för innehåll skapat av vanliga, ickeprofessionella människor som sedan sprids över jorden med hjälp av nätet.

Grabbar ni talar förbi varandra!

Igår stötte jag på Patrik Löwendahl i entren på Nordic Light Hotel. Han är ju välkänd för många i branschen sedan flera år. Jag har träffat honom tidigare på en konferens för arkitekter i Göteborg. Jag tog mod till mig och gick fram och hälsade. Han kände inte igen mig, men när jag sa vad jag hette visste han vem jag var. Hans chef var nämligen den förste som kommenterade min blogg. Det märkliga var att runt bordet var det först en annan kille och sedan en annan tjej som sa: ”Jag var inne på din blogg igår!” Otroligt. Hur sannolikt är det? Det känns konstigt, att bli igenkänd för bloggen och bara efter en dryg veckas bloggande. Nu måste jag skriva bra saker!

Patrik Löwendahl har i sin blogg skrivit om ”Why SOA is broken!”. Jag håller med om det mesta av det han säger, men jag ser kanske andra saker och även problem när man anser att verksamhetsperspektivet och utvecklarperspektivet är två helt separata områden. Enligt Patrik, om jag uppfattat honom rätt, vore det bäst att kraven från verksamhetsfolket kom som ”user stories” och att utvecklarteamet fick sköta sig helt själva och själva definiera sina tjänster och gränssnitt.

Som jag ser det finns det ett antal problem som Patrik tar upp som är hinder:

– Vi kommer alltid att ha problem med beställare/verksamhetsfolk som har stort kontrollbehov och tror att BDUF(Big-Design-Up-Front) eller vattenfallsmodellen är lösningen. Ett exempel på att det inte fungerar med detaljerade specar är bilindustrin där japanerna slog amerikanerna med hästlängder på 80-talet. I Japan såg man mer tillåtande på förändringar och man genomförde många små ändringar i bilmodellerna ungefär som man vill inom Agile, eller Lean Software Development som det kallas. Resultatet blev snabbare resultat, högre kvalitet till ett lägre pris.

– Likaså kommer vi alltid att ha problem med personer som anser att de är för ”fina” och befinner sig på en nivå över oss andra. De anser att de inte skall behöva bry sig om detaljerna. De är svåra att kritisera eftersom de tycker att alla andra är teknik-nördar och att de inte skall behöva befatta sig med sådana. De inser inte att de själva och deras attityd är problemet.

Men det betyder inte att jag rekommenderar uppdelning i två separata team.

I kommentarerna till inlägget kommer en annan sedan en annan röst fram, Anders Tornblad. Han menar, farligt nära det ”fina” folket ovan, att man inom SOA och arkitekten specifikt skall se tjänsterna utifrån ur ett verksamhetsperspektiv, från en hög nivå och från den bestämma exakt hur gränssnitten skall se ut i detalj. Arbetssättet är ”Contract First”. Jag tycker faktiskt nästan likadant som Anders, verksamhetsperspektivet är mycket centralt inom SOA. Jag anser att det är från det hållet det mesta av gränssnittsspecifikationen skall komma, men inte allt.

Varför kan man bara inte låta utvecklarna styra helt och hållet då? Jo, det finns ju nämligen utvecklare som inte klarar av att se sin tjänst från ett utifrån-perspektiv. De ser inte tjänsten med det perspektiv som den som skall konsumera tjänsten har. De fastnar lätt i interna detaljer och gränssnittet som blir resultatet blir inte vackert. De utvecklarna tycker jag lite synd om och hoppas att de skall lära sig se saker ur ett utifrån-perspektiv på sikt när de blir mer erfarna.

Om alla utvecklare var lika duktiga som Patrik skulle hans arbetssätt med självstyrande utvecklarteam separat från SOA-arkitekterna kanske fungera. Om alla arkitekter var väl insatta i alla detaljer i implementationen skulle SOA-arkitekt-tanken kanske fungera. Med riktigt kompetent folk i alla positioner fungerar båda varianterna. Problemet är att så är det inte i verkligheten. Kompetensen och erfarenheten hos projektmedlemmarna är inte alltid vad den borde vara.

Slutsatsen och lösningen för mig blir istället att vi behöver bli bättre på kommunikation och dialog och förståelse av varandras olika perspektiv. Om den ena fraktionen får rätt att styra över den andra utan öppen dialog blir det nästan alltid fel. Om man inser att dialogen mellan olika roller, man kan även kalla det kravdialog, är central, då kan man tillsammans få fram en acceptabel lösning, även om man har normalt kompetenta projektmedlemmar.

Min syn på grundfrågan blir alltså att man bör utifrån ett verksamhetsperspektiv definiera sina processer och analysera varje process informationsbehov. Detta ligger som grund för definition av tjänster och gränssnitt. Arbetssättet bör tillåta förändrade krav(som japanerna) och baseras på ett iterativt arbetssätt där både arkitekter/verksamhetsfolk och utvecklare för en dialog och båda grupperna är delaktiga.

Att från en hög nivå som arkitekt detaljstyra utvecklargrupper är inte acceptabelt, inte heller att som utvecklare ta emot en specifikation och sedan förkasta hela eller delar av den, utan dialog, är inte heller acceptabelt. Utvecklaren har också ett ansvar för att dialogen finns. Projektarbete som bygger på respekt för varandras olika rolller, samarbete och kommunikation leder enligt min erfarenhet till lyckade och kostnadseffektiva projekt.

Se också: Sent skall syndaren vakna!